Jag fortsätter....

Jag ska inte längre vara irriterad på mina stackars elever. Det är ju faktiskt bara bra att de är entusiastiska och vill pröva hur man gör. Det kanske är så att jag måste jobba på att bli bättre på att bemöta all deras entusiasm. Även om det är roligt så kan det bli överväldigande och alldeles för mycket på en gång. Men jag väljer nu att se det från den positiva sidan.

...men har jag målat in mig i ett hörn?
Jag tycker jag tänker igenom saker noga, ibland kanske t o m för noga. Men alltför ofta blir det så att när jag väl satt igång ett arbete vill jag ändra än det ena och än det andra. Jag tänker att klassens wiki kanske blir för begränsad i och med "by-projektet". Jag gillar verkligen Sandras Villamimmi, och tänkte det skulle passa min sjua i engelska. Men nu när jag tänker på det känns det lite "mellanstadiet" över det hela. Och lite låst. Idag ska klassen få läsa en artikel om aprilskämt. Det skulle ju funka alldeles utmärkt att ge dem i wikiläxa att skriva och berätta om någon gång när de lurat ngn, blivit lurade eller deras drömlur... Att man har wikin till blandade saker där de får skriva sin läxa på ett kanske roligare sätt än i skrivboken som ska lämnas in och som jag glömmer lämna tillbaka. Nu vill jag börja om! Men det känns så ogenomtänkt att börja om nu, gentemot eleverna. Fast man kan ju använda den, wikin alltså, på båda sätten kanske.

Jag kom igång och jag lägger av!

Tänk vad fort all inspiration bara rinner av och försvinner ut i ett svart hål! Just nu har jag tappat all energi att över huvud taget inkludera eleverna i det jag lär mig på kursen. Eller i vart fall sjuorna. Man kanske t o m skulle kunna utesluta alla sjuor från undervisning och låta dem komma tillbaka när de mognat och kan ta ansvar utan att fjanta hela tiden. Jag var ändå ganska laddad kring engelskaprojektet jag lånade av Sandras VillaMimmi. Men nu vet jag inte. Är arg och besviken och energilös.